Frågor och svar

Frågor och svar

Hur tacklar man omvärldens fördomar om schizofreni? Vilka drömmar kan man ha om framtiden om man har en allvarlig sjukdom? Och vad betyder familj och vänner? Här kan du se hur Åsa, Sandra och Kim tacklar de funderingar och utmaningar som är en del i livet med schizofreni.

För närvarande är det inte möjligt att slutgiltigt bota schizofreni. Men det finns behandlingar som kan kontrollera symtomen och hjälpa dig att fungera i vardagen och få en högre livskvalitet.

Antipsykotisk behandling kan hjälpa till att kontrollera eller lindra symtomen. Utöver detta kan medicinen hjälpa till att stabilisera ditt tillstånd. Du har en långt bättre chans att förbli frisk och slippa bli inlagd om du tar din antipsykotiska medicin enligt överenskommelsen med din läkare.

Läkemedel kan hjälpa till att återskapa ett mer normalt liv.

Det är mycket viktigt att läkemedlet tas regelbundet utan avbrott enligt din behandlingsplan eller så som du och din läkare kommit överens om. Detta är nödvändigt för att kontrollera symtomen och förhindra att du återinsjuknar (får återfall) eller att symtomen förvärras.

Personer som har schizofreni behöver medicin, även när de mår bättre, för att säkra att tillfrisknandet håller i sig. I en stor del av fallen ska patienten ta antipsykotisk medicin en längre tid och ibland resten av livet.

Alla läkemedel kan ha biverkningar, men som regel kan de åtgärdas. Viktökning, extrapyramidala symtom (EPS) och trötthet betraktas ofta som de mest problematiska biverkningarna och kan påverka valet av läkemedel.6

Men alla får inte biverkningar. Därför är det viktigt att säga till om just du får biverkningar. Din läkare kan justera dosen, ge dig en annan behandling eller ha en annan metod att hjälpa dig att lindra eller ta bort biverkningarna.

Ibland varar biverkningarna bara några få veckor medan kroppen vänjer sig vid den nya medicinen. Sluta inte med medicineringen på egen hand utan prata alltid först med din läkare.

Nej, inte utan att fråga din läkare.

Schizofreni är en kronisk sjukdom. Det betyder att man i många fall kommer att få ett återfall om man slutar ta medicinen. De flesta kan faktiskt behöva ta den antipsykotiska medicinen under lång tid, så att de fortsätter att må bra. Ditt vårdteam utvärderar din medicin med jämna mellanrum.

Patienter och familjer är ibland oroliga över de antipsykotiska läkemedel som används för att behandla schizofreni kan leda till beroende. Men antipsykotiska läkemedel skapar inte beroende, och man blir inte heller ”hög” (euforisk) av dem.

En annan missuppfattning om antipsykotiska läkemedel är att de fungerar som en slags kontroll över sinnet, eller en ”kemisk tvångströja”. Men om läkemedlen används i korrekta doser blir man inte förslöad och förlorar inte förmågan att tänka själv.

Det är viktigt att du inte slutar ta din medicin eller ändrar dosen utan att först tala med läkaren. Du kan behöva en annan dos eller en annan medicin och detta hjälper dig din läkare med att bedöma.

Prata med läkaren! Kanske behöver du en annan dos, ett annat läkemedel eller få läkemedlet i en annan form för att få bättre kontroll över symtomen. Antipsykotiska läkemedel skiljer sig åt och du behöver kanske prova olika möjligheter för att hitta den som fungerar bäst för just dig.

Händer på träd
Behandling

Läkemedel har stor betydelse för de flesta med schizofreni. Du kan välja mellan daglig och månatlig behandling.

Vägvalsskylt
Det bästa valet

Se listan med goda råd om vad du kan göra för att få rätt behandling.

  1. APA Clinical Guidelines. American Psychiatric Association. Practice guidelines for the treatment of patients with schizophrenia. 2004
  2. Falkai P et al. World J Biol Psychiatry 2005; 6: 132-191.
  3. American Psychiatric Association. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders. 4th Edition Text Revision (DSM-IV-TR). Arlington: American Psychiatric Publishing Inc. 2000.
  4. Lieberman JA et al. J Clin Psychiatry 1996; 57(suppl 9): 5-9.
  5. Robinson DG et al. Am J Psychiatry 1999; 156: 544-549.
  6. National Institute for Clinical Excellence. National Clinical Practice Guidelines Number 82.
  7. Howard R et al. Am J Psychiatry 2000; 157: 172-178.
  8. Angermeyer MC et al. Schizophr Bull 1990; 16: 293-307.
  9. Murray RM and Fearon P. J Psychiatr Res 1999; 33: 497-499.
  10. Lang UE et al. Cell Physiol Biochem 2007; 20: 687-702.
  11. Koen L et al. Psychosomatics 2007; 48: 128-134.