Bortsett från avsnittet ”Närstående” vänder sig denna webbplats med formuleringar som ”du” och ”dig” rent språkligt direkt till personer som har schizofreni. Innehållet vänder sig dock i lika hög grad till dig som är närstående till en person med schizofreni.

Tanken med webbplatsen är att du antingen ensam eller tillsammans med din närstående, som har schizofreni, kan ta reda på mer om alla aspekter av behandling, medicin, sociala förhållanden och få bakgrundskunskaper som kan hjälpa din närstående på bättringsvägen.

Rollen som närstående

För de flesta människor innebär det en stor omställning att leva nära en person med schizofreni. Vården av och stödet till en vän eller närstående med schizofreni kan i perioder vara ett heltidsjobb.

Är man engagerad i vården av en person med schizofreni kan det vara svårt att hantera de psykotiska episoderna och de positiva och negativa symtom som personen upplever. Vården av en nära vän eller släkting med schizofreni kan i perioder vara ett heltidsjobb. Det gör det svårt att kombinera vården med att samtidigt ta hand om andra familjemedlemmar och sköta sitt arbete. Närstående kan också uppleva en överväldigande känsla av förlust och sorg, vilket kan påverka såväl familjen som sociala och arbetsrelaterade aktiviteter.

Familjemedlemmar är mycket viktiga för personer med schizofreni på grund av det känslomässiga och sociala stöd som de kan ge. Det kan vara i form av praktisk hjälp med hushållsbestyr som städning, matlagning och personlig hygien, att följa med dem till läkaren och motivera dem att fortsätta ta sin medicin enligt ordination. Genom att fortsätta med medicineringen och regelbundet gå på läkarbesök kan man kontrollera många av de psykotiska symtomen, vilket kan göra det möjligt att fortsätta ha en normal vardag. Personer som har schizofreni och som får stöd av familjen får ofta större livskompetens än de som lever mer isolerade.

Även om man bor själv har man behov av stöd från familj och vänner. En stabil miljö kan hjälpa människor med schizofreni att fortsätta behandlingen och hålla en nära kontakt med läkaren och vårdteamet.¹